Historia från alla tidsåldrar

Varför är historia viktigt?

av Kaj Janzon

Historia är viktigt därför att allt utom det som ännu inte har hänt är historia. Det faktum att du nyss läste denna text är nu också historia. Den texten är för övrigt skriven endast för att jag ska lära mig hur det här funkar, en process som nu strax också är historia. Historia är allt som har hänt men det är också det sätt på vilket vi berättar om det förflutna, i skrift eller muntlig framställning. Historia i den senare betydelsen är det mest underhållande som finns, när författaren/föredragshållaren kan sitt ämne.

Genom åren har jag träffat otaliga personer med olika yrken, bankdirektörer, ekonomer, kemister, läkare, kärnfysiker, säljare m.fl. som försäkrat mig att deras stora intresse egentligen är historia. Däremot har jag aldrig träffat en historiker som sagt att hens verkliga passion är kemi, medicin eller kärnfysik.

Jag har en längre tid funderat på att börja blogga. Det är inte helt nytt för mig. Jag skapade en hemsida redan i slutet av 1990-talet. Där skrev jag en del, under ett årtionde eller så, mest medeltidshistoria. Det som nu ledde mig från blogg-tanke till handling var ett antal innehållsligt undermåliga artiklar på Wikipedia, där det hänvisades till sådant som jag hade skrivit men som uppenbarligen inte har gått hem till mottagaren såsom avsändaren hade tänkt. Man har helt enkelt inte förstått textens innebörd. Eftersom Wikipedia når betydligt fler läsare än de skrifter i vilka jag vanligtvis utvecklat mina tankar och redogjort för de säkerställda fakta som de bygger på, verkade det vara dags att börja breda ut sig något, så att säga. Sedan 1 januari 2020 är jag pensionär, vilket innebär att jag har mera tid och är mindre bunden av formalia. Jag kan dessutom börja tycka till om saker som jag inte ville offentliggöra medan jag ännu var statlig tjänsteman.

Av någon anledning har jag blivit känd som medeltidsgenealog. För mig är det bara ett av flera stickspår. Som heltidsanställd medeltidsforskare (vilket jag var 1993-2019) och redaktör inom det historisk-topografiska projektet Det medeltida Sverige (Riksarkivet), blev man tvungen att utreda de medeltida släkter man stötte på när man utredde vilka som hade ägt gårdarna i det aktuella undersökningsområdet. Eftersom medeltidsgenealogi var och är den gren av historieskrivningen som är mest belastad av myter, missförstånd och s.k. hittepå, upptäckte jag en massa felaktigheter som jag ansåg nödvändigt att rätta och publicera rättelserna. De genealogiska skrifterna fick uppenbarligen betydligt fler läsare än de böcker jag producerade inom Det medeltida Sverige.

Jag är alltså inte genealog, utan historiker. Medeltidens bebyggelsehistoria och därmed även jordägarnas släktförhållanden var mitt jobb i 26 år men jag är betydligt bredare än så. Mitt första föredrag handlade om hettiterna, min första uppsats på akademisk nivå om indelta knektar i Uppland i mitten av 1800-talet. Den senast lästa boken är en drygt 600-sidig redogörelse om slaget vid Caporetto, förlorarnas version. Det sistnämnda är ingen slump. Förlorarnas historia har alltid intresserat mig, segrarnas får man ju vanligen höra mer än nog av.

Det får räcka för den här gången. Nästa gång blir det mindre om mig och mer om något annat.

Nästa inlägg hittar du här: https://medelbrahistoria.wordpress.com/2020/02/05/regenter-och-krig-del-1/


Följ min blogg!

Få nytt innehåll direkt till din inkorg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Skapa en ny webbplats på WordPress.com
Kom igång